jessicaandree

Om 20 minuter ska jag springa intervaller med mina klubbkompisar. Jag kan ärligt säga att jag längtar.
Jag känner mig oerhört lyckligt lottad över att få hålla på med något som jag tycker är så himla roligt, varje dag.
Ibland brukar jag tänka på hur livet skulle sett ut om jag inte hade idrottat. Det har tagit all min tid, och jag har ofta fått prioritera bort fester och sånt, men för mig är det inte en förlust. Jag känner att jag fått så mycket mer än vad jag gett och det är jag jätteglad över. Att få träna och känna sig duktig och stark och få göra det med ett superhärligt gäng, (som ibland går en på nerverna, men det är inte så konstigt när man träffas varje dag) är som medicin för ett sargat fysiksjälvförtroende eller ett dåligt humör. Endorfiner löser det mesta.


Nu ska jag dra mig neråt, det spelar ingen roll att det är typ två plusgrader ute och att mörkret sänkte sig över Lindö för flera timmar sedan, trots att klockan inte ens passerat sex.